2007-02-18

2007-02-18: Människovärde

Människovärde är en väldigt praktisk uppfinning för folk som känner att de behöver en ursäkt för att de inte förslavar eller slaktar sina medmänniskor. Om det nu är den enda anledningen till att folk oftast inte gör sådant så är det ju bra att det finns.
     Begreppet människovärde är dock inte helt problemfritt. Låt mig förklara.
     Om man säger att alla människor är värdefulla och lika mycket värda, så har man en bra utgångspunkt för att fatta objektiva och goda beslut. Det är ju lätt att inse att exempelvis en myndighetsperson eller en hovrättsdomare som fattar beslut som påverkar andra människors liv skulle kunna ställa till betydande otrevligheter om hon agerade med utgångspunkten att färgade eller tunnhåriga eller hjulbenta inte var lika viktiga som andra.
     Man kan emellertid lätt få problem ändå. Det mest uppenbara är väl begreppet "människovärde" kräver en definition av vad en "människa" är. Tidigare under historien har stora grupper fallit utanför den definitionen. Om man inte betraktas som människa bara för att man råkar vara kvinna eller ha mörk hud eller ha något handikapp eller ha blivit uppfostrad till något annat än kristen, så har man ju inte så stor nytta av människovärdet. Då kanske det är fritt fram att förslava eller slakta bäst man vill.
     Nu kan man tycka att sådana här problem är övervunna. Den förhärskande åsikten är så att säga att alla människor verkligen är människor och tankar på olika raser och undermänniskor är förpassade till historiens sophög. Så vad gnäller jag om?
     Jo, jag frågar mig vad som kommer att hända när människorna stöter på utomjordingar. Kommer de att föräras människovärde? Eller kommer de riktiga människorna att ge sig ut på tidigare nämnda sophög och rota fram ett och annat? Risken är att de kommer att känna sig stötta och frukta att deras eget värde ska naggas i kanten.
     "Nej!" kommer de att säga. "De där har inget människovärde. De är ju inte ens människor!"
     Man kan likna det lite vid de där som har fått för sig att deras egna heterosexuella äktenskap på något sätt skulle bli mindre värda om även homosexuella fick gifta sig.
     Det jag tror kommer att hända är att om utomjordingarna visar sig vara relativt lika människorna rent fysiskt och dessutom ha ungefär samma tankar om världen och livet och sådant, så kommer de att betraktas som nästan lika mycket värda som riktiga människor. Om de däremot är fula och har konstiga idéer kommer de att betraktas som hotande ohyra som bör undvikas och om möjligt även utrotas.

Allt det här kan ju förefalla vara fria fantasier utan koppling till verkligheten. Och så är det kanske för de flesta. Jag tycker dock att frågeställningen är intressant, även om man bortser från mina rent personliga skäl till oro. Anledningen är att den illustrerar ett viktigt filosofiskt problem.
     Problemet är att folk gärna vill hitta på olika regler för hur de ska bete sig så att de ska slippa tänka efter hela tiden. Det som är lätt att glömma bort är att de där reglerna alltid har begränsningar och att man till slut kommer att hamna i en situation där de inte fungerar.
     En vanlig regel är att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Den nedtecknades både av Konfusius och i de hinduiska texterna redan runt 500 f.Kr. men den användes säkert av mammor långt tidigare: "Skulle du vilja att någon gjorde så mot dig?" Problemet med den regeln är att den bygger på att alla har samma önskemål om hur de vill bli behandlade. Det mest uppenbara fall där den inte gäller är när man har med sadister och masochister att göra, men det är ganska lätt att hitta på andra fall.
     En liknande regel är den som kanske är mest känd som Kants kategoriska imperativ. Kant var ju en lätt förvirrad och svårbegriplig figur, så det är nog bäst att beskriva regeln som den oftast används. Den har nämligen också använts av mammor i alla tider: "Hur skulle det se ut om alla gjorde så?" får barn ofta höra. Problemet med den regeln är att den nästan aldig gäller. Det inser man lätt om man applicerar den på några konkreta fall. "Hur skulle det se ut om alla utbildade sig till datatekniker?" "Hur skulle det se ut om alla tog just den där bussen till jobbet?" "Hur skulle det se ut om alla åkte till Irak för att mäkla fred?" Grejen är att "alla" är sex miljarder människor och att det finns väldigt få saker som "alla" kan göra utan att man får problem.
     Mitt sista exempel får bli tanken att man ska verka för att maximera mängden lycka i världen. Det kan vid första anblicken verka vara en mycket bra princip. När man funderar på saken inser man snabbt att det finns en rad problem. Om det är den absoluta mängden lycka man talar om kan det hela lätt bli en fråga om att maximera befolkningsmängden. Och om det handlar om den genomsnittliga lyckan kan man få för sig att den bäst maximeras genom att man tar livet av de som är mest olyckliga. Det mest grundläggande problemet är dock att regeln förutsätter att man kan mäta lycka på något enkelt sätt. De som säger sig leva efter den här regeln brukar använda sina egna önskningar och behov som universell standard för hur folk vill ha det.
     Jag vill påstå att varje regel som är tillräckligt generell för att vara användbar i alla situationer också alltid kommer att vara så generell att den i praktiken inte ger någon hjälp. Även sådana här regler har mammor använt i alla tider: "Var snäll!"

Nyckelord:

Copyright © 2005-2008 Björn Andersson,